Medloid fetsivalen
Människokroppen är vidrig.
Nu har jag och min älskade lilla BrittMarie kämpat oss genom kvällen i hopp om att det lilla blåa garnnystanet Carola inte skulle vinna. Så gjorde hon det i alla fall. Fel låt vann säkert inte. Men fel artist gjorde det. Jag tyckte faktiskt att Alexander Bard såg riktigt charmig ut struttandes bakom sin lilla synt. Sen kanske jag inte skulle vilja ha honom gåendes bakom mig sent en natt i en park utan belysning…nu vann hon i alla fall. Och jag och BrittMarie har skänkt 9.90 till rädda barn, så nu är dom kanske inte fullt lika rädda längre.
Jag hatar att vara den jag är ibland. Jag önskar att jag va i nån annans huvud. Om ens bara på studiebesök…se hur det funkar. Se hur det ska funka…egentligen...mitt liv är fullt av trasseltrådar och tveksamheter.
Jag köpte en bok på bokrean…
”Det ringer på dörren. Jag går och öppnar. Utanför står Gud och ser glad ut.”
Om livet vore en solros så vore jag en marsipan, sittandes på din axel och visslandes ”Pärleporten” genom din näsa...
Kommentarer
Trackback
