Piss piss piss...

Ibland inser man hur lite man kan lita på människor och hur få det är som finns där när det behövs. Som förstår. Helvete va ensamt det känns…och värre lär det bli. Just nu härjar PMSen i min hjärna och jag inser att allt egentligen inte alls är lika jävligt som det känns just nu. Men den jävla insikten hjälper inte mot ontet. Jag ska köpa mig lycklig på saker…Ska livet vara såhär? Upp och ner…tvärs emot…oändligt lycklig…enormt olycklig. Man kan ju få magsår lixom…

Jag ska fika med Carro imorron. Fan va skönt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0