Kaktusblomma

Vi har varit så osams. Inte fan kan jag rå för att han är så kass på att planera och kommunicera! Jag är en människa som behöver planera noggrant  [ tajmat och klart i minsta detalj - nu citerar jag! ] och om någonting ändras i min plan så får jag panikångest en stund. Jonas är en människa som inte vill planera , ta saker som dom kommer. Bestämma den 23e december vad han ska göra/befinna sig på julafton. Vilken innebär att jag mår tvärdåligt. Jag behöver veta saker i färväg. Jag är ingen avslappnad och spontan människa. Jag är planeringsHitler. Vi är så jävla olika. Och det tär. Och det gör ont. I mig. När han vägrar planera.

Vi va ute och huggde gran idag. [ i hurtfart eftersom han hade "glömt" tala om att först måste han hem till sin mamma& pappa o hjälpa dom att flytta på möbler - dessutom skulle vi låna deras bil eftersom den är bättre att frakta gran i. Men det hade han glömt fråga så den va ju naturligtvis inte där! ] Jag sprang som en skogsmulle och scannade av skogen efter den perfekta granen. "Oh christmastree, oh christmastree!" skrek jag medans jag pinnade på. Vi hittade en enmeters minigran till mamma och en hyffsad till mig. Sen blev vi osams igen. Det är inge kul. Fast det vete katten om han blir osams, det är nog mest jag. Jag trivs inte med mitt liv som det är nu. Jag vill inte fira jul längre. [Nu har jag skrivit av mig - tack för engagemanget]